|
HUR SÅG BADORTEN UT?
För att ta hand om både gäster och verksamhet fanns det en mängd olika byggnader och lokaler på en badort. De var byggda i trä, och utformningen följde den snickeristil som var modern vid tiden för uppförandet. När verksamheten växte fick t ex nya större badhus eller societetshus ersätta tidiga lite mindre.
Badanläggningens olika byggnader var ofta samlade till ett enda ställe på orten, och bildade tillsammans med parker och strandpromenader en sammanhängande badortsmiljö. På några platser hade ortsbefolkningen inte tillträde till detta område.
Badhusområdet i Lysekil 1876, med kallbadhus och bakom det restaurang och societetshus, och bakom segelbåtarna varmbadhuset.
Byggnader som kunde finnas på badorten var:
Brunnssalong
Fanns på de få orter där man hade hälsobrunnar.
Brunnsalongen på Gustafsberg omkring sekelskiftet 1900.
IDAG: Brunnssalongen på Gustafsberg (del av restaurangen), Lejonkällan i Strömstad.
Varmbadhus
Kanske den viktigaste byggnaden. Inrymde ett antal smårum med badkar. En värmepanna värmde upp vattnet, som pumpades upp till en behållare på badhusvinden. Från denna gick det rör ner till varje badrum. Badhuset på Gustafsberg är från 1814 och förmodligen det näst äldsta bevarade i Sverige.
Gustafsbergs varmbadhus som det såg ut mellan 1814 och 1872. Foto omkring 1860.
IDAG: Strömstads badhus (bad), Fjällbacka (omklädning, bastu), Hjärterön (bostad), Gustafsberg (vandrarhem), Ljungskile (kontor), Stenungsön (bostad), Saltholmen (kontor), Varbergs badhus (bad).
Enklare varmbadhus
På några håll fanns badhus med lägre priser, och man tog åtminstone på Gustafsberg också emot "fattigbadande".
IDAG: "Lilla Badhuset" på Gustafsberg (vandrarhem).
Lilla badhuset eller "fattigbadhuset" vid ångbåtsbryggan på Gustafsberg, omkring 1900.
Kallbadhus
Fanns på alla badorter, och nägra ställen till, varsitt för herrar och damer. Under tidiga 1800-talet var det ofta flytande inhängade bassänger med omklädningshytter, senare blev de fasta badhusen på pålar eller plintar och med en gångbro in till land det vanliga. Kallbadhusen var utsatta för väder och vind och har fått byggas nya i flera omgångar.
Gustafsbergs flytande kallbadhus omkring 1900.
IDAG: Stora badhus: Lysekil, Saltholmen, Varberg. Mindre: Bovallstrand, Fjällbacka, Stillingsön, Ljungskile, Nösund, Käringön; Särö.
Societetshus
Från 1830-talet byggdes särskilda hus för societetslivet, med större sal för musik och föreställningar samt mindre sällskapsrum, tidningsrum, biljardrum etc.
Gustafsbergs societetssalong från 1836, foto 1940-tal.
IDAG: Strömstad (Skagerack), Gustafsberg, Stenungsön, Marstrand, Varberg. Fiskebäckskils societetshus ingår i konferensanläggningen Gullmarstrand.
Restaurang
Inte sällan flera. Även cafélokaler fanns på vissa håll. Ofta stora glasade fönsterpartier. Viktiga mötespunkter eftersom många måltider åts här, inte i bostaden.
Resaturang Alphyddan på Marstrand, belägen i badhusparken. Foto omkring 1900.
IDAG: Lysekil (Havsbadsrestaurangen), Gustafsberg (Badrestaurangen), Smögen (Smögens havsbad).
Pensionatsbyggnader och hotell
Merparten av Västkustens badgäster hyrde rum eller lägenhter på orten, men med tiden byggdes en del hotellbyggnader. På några orter, som Gustafsberg, fanns tidigt särskilda byggnader med rum och lägenheter.
Byggnaderna kring Skvallertorget på Gustafsberg, innehållande ett flertal pensionatsrum. T h Hotellet, rakt fram Bikupan och t v Tvåan. Foto omkring 1900.
Marstrands turisthotell i vinterskrud. Den låga delen till vänster är restaurangdelen, innan den fick sitt karaktäristiska hörntorn och andra våning 1910.
IDAG: Strandhotellen i Lysekil (vandrarhem och Havets hus); Stora Hotellet i Fjällbacka; flera byggnader på Gustafsberg (Hotellet, Bikupan, Tvåan, Snäckan); Grand Hotel, Högvakten, Rådhuset, Turisthotellet på Marstrand. Stenungsön har flera privatbostäder som från början fungerade för rumsuthyrning.
Läkarmottagning
Var ofta inrymd i någon av de övriga byggnaderna. I Lysekil hade Carl Curman mottagning i sin egen villa.
Curmans villor, med mottagning i bottenvåningen. Belägna vid badhusparkens ingång, vars portal syns t h. Foto omkring 1900.
IDAG: Curmans villor (privatbostad) i Lysekil.
Bryggor och strandpromenader
Segelturer hörde till badortslivet, ibland till och med på läkarordination för att man skulle komma åt att andas in den hälsosamma havsluften. Därför måste det finnas lämpliga bryggor. Man anlade också kajer, träbryggor och strandpromenader så att man kunde ta promenader längs havet.
Strandpromenaden i Strömstad. Badhuset skymtar t h, gymnastikbyggnaden rakt fram och t v Laholmens kallbadhus och restaurang.
IDAG: Strömstad, Trampen i Lysekil, Gustafsberg, Lyckorna, Marstrand, Strandpromenaden i Varberg
Parker
En eller flera parker att promenera i kom att anläggas på alla de större badorterna. Ofta fanns också en scen för musik.
IDAG: paradiset i Marstrand, Gustafsbergsparken, Badhusparken (delvis) och Stadsparken i Lysekil, Plantaget i Strömstad.
Enfamiljs sommarvillor
Senare under 1800-talet byggdes bostäder avsedda endast för en familj, oftast de mest välbeställda. I några fall ägdes dessa av dem som drev badverksamheten, men så småningom blev det vanliga att de var privatägda.
Villa Carolina från 1850. Foto 1947.
IDAG: Gustafsbergsområdet innehåller ett flertal villor, från 1800-talets första hälft och in på 1900-talet. Även Särö har bra exempel på tidiga villor. Stenungsön och Lyckorna är också bra exempel på samlade miljöer med många privata sommarvillor från senare 1800-talet och tidiga 1900-talet. Även Kyrkviksområdet i Lysekil och Bratten på Styrsö har sådana exempel.
Övriga byggnader
Badhusområdena innehöll också ett antal mindre byggnader för olika ändamål, det kunde vara musikpaviljonger, sjukgymnastik, kägelbana mm.
Musikpaviljongen i Marstrands badhuspark, omkring 1900.
IDAG: Många av dessa är idag borta, enstaka finns kvar: Musikpaviljong finns på Gustafsberg, en kägelbana i en privat trädgård på Stenungsön, klocktornskiosken på Lyckorna var ursprungligen kamrerarkontor, osv.
|