|
Rena rama stenåldern
Rena rama stenåldern, säger man ibland då man vill beskriva något som är väldigt primitivt eller omodernt. Detta är egentligen orättvist. Stenålderssamhället var i själva verket väldigt komplicerat, speciellt med tanke
på den teknik och de material man hade att tillgå.
Mycket av stenålderns kunskaper hade säkert varit viktiga än idag, inte minst när det gäller vilka växter och växtblandningar som kunde bota sjukdomar. De första människorna som kom hit levde ett mycket rörligt liv. Troligtvis tillbringade man bara sommaren här uppe medan man vintertid levde i norra Tyskland.
Senare bosatte man sig här uppe året runt, även om man fortfarande flyttade runt mellan olika boplatser, beroende på årstid med mera.
Varje familj har haft sin egen hydda men de olika hyddorna låg nog inte alldeles intill varandra. Gruppen har i sin tur ingått i en stam där man haft mycket gemensamt såsom språk, namn på platser, tatueringar, kulter och en mängd andra traditioner.
Stammens många medlemmar träffades regelbundet på vissa samlingsplatser för att festa, bilda äktenskap, utföra ritualer med mera.
Gravarna från äldre stenålder skiljer sig sinsemellan mycket, till och med inom samma gravplats. De döda kan ha placerats sittande eller liggande och föremålen som man lagt ner som gravgåvor är av allahanda slag. Vissa gravar har till och med placerats på havsbottnen och i en dansk grav hade den döde placerats i en stockbåt, som förankrats på havsbotten en bit ut från stranden.
Vissa personer har också blivit kremerade där det brända benen grävts ner i en liten grop. Många gravar har dock det gemensamt att den döde beströddes med ett rött färgämne kallad rödockra.
Även hundar fick begravas med rödockra och ibland fick också den döda hunden med sig föremål i graven. På Falköpings museum kan man se en 9000 år gammal hundgrav som är funnen invid Hornborgasjön.
FAKTA I KORTHET
- Skeletten visar att kroppslängden under stenåldern var cirka 168 centimeter för män och 155 centimeter för kvinnor. Senare minskar mannens kroppslängd och det är först under slutet av 1800-talet som genomsnittslängden återigen överstiger stenåldersjägarens.
- Människorna under stenåldern var tämligen friska och man hade heller inte hål i tänderna.
- Mest utsatta var kvinnorna. Varje förlossning innebar risk för kvinnans liv. Barnadödligheten var hög. Det finns också exempel på ond bråd död där skadorna kan ha tillkommit i strid med andra. Människorna under stenålder kunde även bli mycket gamla.
- I Bohuslän har man hittat ben på åtta olika platser men bara på två platser har finns hela skelett. I Skåne och Danmark finns gravar som innehållit intakta skelett. De mest kända skelettfynden finns i Vedbäck i Danmark och Skateholm i Skåne.
|