|
Sverige och Norge 1814
Sveriges sista stormaktsdröm går ut över Norge.
Sverige får en chock år 1809. I krig mot Ryssland förlorar Sverige Finland. En landsdel sedan sex århundraden!
Plötsligt blir Sverige så litet. Vad kan man göra åt det? En idé är att ta ett fastare grepp om Norrland, att ”inom Sveriges gräns erövra Finland åter”. En annan idé är att se västerut. Där ligger Norge, som varit i Danmarks klor i mer än 550 år.
Nere i Europa rasar Napoleonkrigen, och Sverige är med. Hösten 1813 står kronprins Karl Johan Bernadotte och den svenska armén bland de segrande nationerna efter det stora slaget vid Leipzig. Napoleons makt är på väg att helt falla samman.
Danmark, som är på Napoleons sida, tvingas lämna över Norge till Sverige. Men norrmännen har fått nog av utländska herrar! De skriver snabbt egna grundlagar och förklarar sig självständiga våren 1814. Då trycker svenskarna med militärt våld ner norrmännens längtan efter frihet.
Med en stor armé drar Bernadotte via Uddevalla upp genom Bohuslän mot Norge. På vägen får han ett brev från sin kloka väninna i Frankrike, författaren Madame de Staël. Hon ber honom låta norrmännen behålla sina nya lagar. Och han lyssnar på henne – norrmännen skall få ha egen riksdag, stortinget.
Men marschen går vidare i riktning mot Kristiania, den norska huvudstaden. Vid Moss utbryter en strid som svenskarna vinner. I och med det ger Norge upp. Nu börjar nästan 100 år som motvillig ”lillebror” i union med Sverige.
|