|
Havets läckerheter
Om fiskkonservindustrin i Bohuslän.
Hemma i köket
Det börjar med den lilla skarpsillen. En delikatess, om den tas tillvara på rätt sätt. Den tål inte att saltas in lika enkelt som storsillen, som sålts i tusentals tunnor från Bohuslän och ut över världen. Nej, skarpsillen trivs bäst med fina kryddor. Peppar, nejlikor, kanel, ingefära, muskot, kardemumma, spansk humle och sandel. Dyrt, och inget för vanligt folk. Men i köket hos godsägaren och prästen har man stått redan på 1700-talet och ”syltat in” skarpsillen i krukor. Ansjovis kallas den.
1844 – den första ansjovisfabriken
När sillhandlaren Gustaf Andersson är på affärsresa i Norge ser han att man startat ansjovisfabriker. Så han sätter igång hemma i Fjällbacka. Ordnar ett stort magasin att arbeta i, köper skarpsill, kryddor och små trätunnor, anställer folk. Det går bra, handelsansjovisen visar sig vara lätt att sälja, inte minst utomlands.
Snart dyker konkurrenterna upp. Särskilt i områdena Fjällbacka och Lysekil, för där landas mycket skarpsill. Hallgrens fabrik på Gullholmen blir först med en viktig nyhet – lufttäta burkar av plåt.
Genombrott på 1870-talet
Nu industrialiseras Sverige. Konservindustrin, ja hela livsmedelsindustrin gynnas av efterfrågan från växande arbetarbefolkning och borgerskap. En ny sillperiod ger extra skjuts åt ansjovisfabrikerna. Storsillen går till, som den gjort flera gånger förr under historien. Nu försöker man sig på att konservera den. Skurna ”gaffelbitar” blir en omtyckt produkt.
1905 – en industri med framtiden för sig
Sillperioden tar slut 1905, men konservindustrin står ändå på stadiga ben tack vare skarpsill, makrill, lax, kaviar … sorterna blir fler, företagen större. Bohuslän är, och kommer att förbli, centrum för svensk fiskkonservindustri. Men inte anar man, att som mest 80 företag 100 år senare kommer att vara – bara fyra!
|