Den tredje mars 1896 hålls ett möte bland stenhuggare från trakten av Hunnebostrand. Stenindustrin har vuxit och stenarbetarna blivit allt fler under slutet av 1800-talet. Fackföreningsrörelsen börjar få ett starkt fäste bland stenhuggarna.
Mötesordförande inleder med tre frågor:
– Är arbetarnas ställning bra? Ett rungande: Nej! hörs från de församlade.
– Vad är orsaken till detta?
– Okunnighet om sakernas tillstånd samt att kapitalet ligger i få händer vilket gör att arbetarna förtrycks! blir svaret från församling.
– Hur skall missförhållandena motarbetas?
– Genom god organisation och bildade av fackförening.
Med detta bildas Hunnebostrands stenhuggeriarbetareförening. Att få stenhuggarna att gå på möten och få en fungerande styrelse tar sin tid. Men allteftersom strömmar nya medlemmar till, de hörsammar tanken om att tillsammans verka för högre lön och förbättringar på arbetsplatserna.
På samma sätt går tankegångarna inom andra områden i det svenska samhället under 1800-talets slut. Allt fler inser att man tillsammans kan förändra samhället: Förbättra lön och arbetsförhållanden. Att verka för kvinnors jämställdhet, för bättre bostäder och för att hålla hyror nere. Att genom studiecirklar och folkhögskolor öka allmänbildning och motarbeta det utbredda supandet.
Nya kristna trosuppfattningar börjar spridas där betoningen ligger på den enskildes val. Man sluter sig samman i frikyrkliga församlingar.
Folkrörelserna bygger egna lokaler för sin verksamhet. De socialistiska föreningarna och fackföreningarna bygger Folkets hus för möten och sammankomster, nykterhetsrörelsen bygger egna lokaler och de nya församlingarna bygger kyrkor och bönehus. Folkrörelserna växer fram i städer, småorter och på landsbygden. Föreningar sluter sig samman i allt större förbund.
Det nya Sverige ska byggas.