|
Blev de svenskar? – Bohuslän efter 1658
I den vardag som de allra flesta upplever dröjer det ett tag innan förändringarna till det svenska blir märkbara. Samma åker ska plöjas och man talar samma språk med folket i granngården som tidigare. Men från statens håll ser man andra språkliga problem. Rent ut av hot.
Under 1600-talet är det vanligt att stater består av flera olika delar där man talar sitt eget språk och har sina egna lagar. Det är inte något konstigt när man i Roskilde skriver in fredstraktaten att bohusläningarna ska få fortsätta tillämpa norsk lag. Men efter 1670-talet börjar de danska vanorna och språket ses som ett hot. Det leder till olika insatser för att främja den så kallade ”försvenskningen”.
Den första tiden efter 1658
Till vardags talar bohusläningarna olika sydnorska dialekter. Sedan 1500-talets mitt har man varje vecka i kyrkan hört och lärt danska, det är också det språk man läser och skriver på, de som kan. Även efter 1658 fortsätter detta. Att befolkningen i de nyvunna landskapen inte talar eller förstår svenska ses till en början inte som något stort problem. Sverige har flera landskap och provinser med andra språk, inte minst Finland. Men efter de återkommande stridigheterna börjar man se danskan som ett problem, det skapar en farlig lojalitet med Danmark, det land man ständigt hamnar i krig med.
Från 1678 och under hela 1680-talet görs stora ansträngningar att få in svenskan i kyrkan. Kyrkböcker på danska ersätts med svenska. Psalmsång, predikan och evangelieläsning ska ske på svenska. ”Een lijten psalmbook” trycks upp som innehåller psalmer som har samma melodi både på svenska och danska. Barnen ska lära sig svenska genom undervisning i katekesen.
Men det går inte helt utan problem. De nya böckerna är dyra. Det är också bara de unga som får en direkt undervisning i svenska. Det finns en beskrivning från 1689, också den i Naverstad, om hur psalmsången varit något bruten eller ”ostämd”. Detta beror på att de yngre som lärt svenska placerats framme i koret, medan de äldre i bänkarna sjunger på danska. Större delen av ungdomen har dock lärt sig den svenska katekesen. För några drängar och pigor som inte kan denna förklarar man att de inte får gifta sig förrän de har lärt sig den.
Men när 1600-talet övergår till 1700-tal är det mesta av denna försvenskning genomförd. Det handlar mest om en generationsfråga. Alla som var barn från 1680-talet och framåt får lära sig svenska, de som var äldre lärde det sig kanske aldrig. Och till vardags talar man bohuslänska...
- Tjugo år efter freden i Roskilde kom Carl XI skrivelse 1678 10/4 om ”uniformitetens genomförande” i kyrkorna, dvs att svenska språket och svenska gudstjänstordningar skulle nyttjas i kyrkan.
- Danska biblar, psalmböcker, abc-böcker, katekeser och bönböcker skulle avskaffas. Predikan, asalmer, epistlar och evangelier skulle ske på svenska. De i Sverige brukliga kyrkoceremonierna skulle användas, prästerna fick inte ha sina danska prästkläder och svenskutbildade präster skulle tillsättas.
- Svenskundervisningen genomfördes bland annat av klockaren som hade ansvar för kyrkböckerna och kyrkosång. Det skedde genom undervisning i katekesen, den lärobok i kristendom som i princip skulle läras in utantill.
|