Otchi Bissa och tuggummit

Det var inte utan att Otchi Bissa kände en viss spänning inför morgondagen. I natt skulle det nämligen bli fullmåne och då skulle den gamla Ri Chichi än en gång framskapa den mörka hartsen.

När hartsen var färdig skulle hon få hjälpa till att dela, forma och tugga den mjuka, fortfarande lite varma björkkådan. Den färska hartsen var alltid godast att tugga. Hartsen var ju så viktig för alla.

Med den fäste männen sina flintspetsar i pilskaften och med den tätade man sina näverkärl och lagade sina trasiga träkärl. Speciellt mycket harts gick åt till att täta båtarna. Till båtarna kunde man använda sig av den sämsta hartsen, den som Ri Chichi brukade lägga i en speciell behållare som inte ens var målad. De allra bästa hartsen användes givetvis till att tugga på.

Såvitt hon visste hade det alltid varit Ri Chichis uppgift att skapa hartsen. Hon var speciell på många sätt och brukade ofta ha kontakt med andarna. Otchi Bissa, som var elva vintrar gammal, visste inte precis hur framskapandet av hartsen gick till men hon visste att det var viktigt att det gjordes i hemlighet.

Otchi Bissa hoppades och trodde att Ri Chichi en dag skulle visa henne sina hemligheter. Så mycket visste hon i alla fall, att man lät färsk björknäver brinna mycket långsamt i en slags grop i marken. Hon anade också att Ri Chichi använde sig av fiskfett vid bränningen. Hon brukade nämligen samla ihop småsill, sådana som dom andra annars hade kasserat. Och hade inte tuggummit ibland en svag smak av fisk?

• Harts utvanns under förhistorisk tid av björktjära från björknäver.
• Hartsen användes bland annat som lim och tätningsmedel till redskap och föremål.
• Ett del hartsfynd har tandmärken av framförallt barn och unga.
• Man vet inte om det fanns något praktiskt syfte med att tugga hartsen, exempelvis för att mjuka upp den, eller om det bara användes som ett slags förhistoriskt tuggummi.