Pigan Kerstin Björnsdotter

Vi skulle gått till tings direkt, sa husbonn. Och jag vet nog att han har rätt. Men inte var det väl mitt fel ändå? Att jag, Kerstin Björnsdotter, blev nedbrottad och våldförd på.

Du skulle inte gått med hemligheten, sa han. Men vad vet han om sådana saker? Vad vet han om att bli skamligt nedhållen och slagen? Dessutom lät det annat på husmor då. Vem vet om det blir något, sa hon då. Tvätta upp dig och vila en stund. Det blir nog ingenting av det, Kerstin lilla.

Men när magen började puta, då blev det raskt att gå till tinget. Tur i oturen, sa husbonden sedan, att du inte var trolovad. Då vet man aldrig hur det gått.  För jag hade varken trasiga kläder eller sårigt liv, och ingen hade hört mig ropa.

Men nog borde vi gått till tings direkt, det var ju en soldatdjävul. Vi vet ju alla hurdana de är. Tiderna är sådana. Ondskan lurar överallt, sa husbonn.

Att ungen blir en horunge. Det är inget att göra åt. Inte heller att jag blir skuldsatt till husbonn, alla de mark jag måste betala för att bedrivit hor. Husfrun säger inget mer om saken, hon minns väl vad hon sa.

• Våldtäkt straffades vanligen i medeltida lagtexter med döden. I Sverige avskaffades dödsstraffet för våldtäkt 1779.
• För att fälla en man för våldtäkt krävdes tydliga bevis. Fanns det inga vittnen var kvinnan tvungen att visa upp trasiga kläder eller kroppsliga skador. Det var också viktigt att kvinnan protesterat och ropat på hjälp. Annars riskerade hon också, om hon var gift eller förlovad, att dömas till döden. I praktiken dömdes dock kvinnan oftast till böter.
• En ogift kvinna kunde, om våldtäkt inte bevisades, dömas till böter för att ha bedrivit hor.