Nu kan tågen fyllas med havre och fraktas ända ned till hamnen för att exporteras till England.

Havreexporten står nu för uppemot 20 procent av Sveriges totala export. Aldrig, varken förr eller senare, exporteras så mycket havre från Sverige som åren runt 1870. Av hela den svenska havreexporten går över hälften via västsvenska hamnar.

 

I Uddevalla är det familjen Thorburn som är den stora exportören. En av sönerna i företaget, Robert Thorburn, är dessutom vice VD för det aktiebolag som bildats för att bygga järnvägen. Familjeföretaget har länge stått i framkanten för havreexporten. Nu satsas stora pengar för att utveckla transportmöjligheterna ytterligare.

 

Längs sträckan byggs magasin för lagring av slättbygdens havre och Vara blir ett viktigt centrum. Havreexporten möjliggörs när England slopar spannmålstullarna under 1840-talet. England är den stora industrinationen. De många hästar som fortfarande används inom den framsprintade industrin behöver havre som foder.

 

Att de svenska lagarna inom handel- och näringsfrihet luckras upp hjälper också till. Billig rysk och amerikansk havre har ännu inte dykt upp och Sverige kan ta för sig på marknaden. Sedan blir det svårare. Runt sekelskiftet 1900 minskar dessutom efterfrågan på havre från England. Havreexporten går i stå. Och det som förr gick under smeknamnet Havrebanan går nu under det mer färglösa namnet Herrljungabanan.