Den stora döden skördar nya offer
Det kom en kogg från England, med mycket folk om bord. Den lade till i Bergens hamn, och började lossa sin last. Innan de var klara dog allt folket på skeppet.
Det berättas att genast när godset från detta skepp kom in i Bergen började stadens befolkning också att dö. Till sist sjönk Englandskoggen med resten av lasten och liken av de döda sjömännen. Den blev aldrig lossad. Flera andra skepp sjönk eller drev vida omkring. Så berättar en norsk präst som var ett av ögonvittnena till den tragiska utvecklingen när pesten kom till Bergen.
Döda inom ett dygn
Sedan den stora döden först visade sig i norden för ungefär två år sedan har vi fått vänja oss vid liknande skräckscener och en otrygg tillvaro. Sjukdomen slår till snabbt och skoningslöst. Det börjar som en stickande känsla av kyla och stelhet. Om man då fortfarande tvekar om sjukdomens art så går allt tvivel över när de hårda bölderna växer fram. Efter bölderna kommer febern och hostan. De flesta som blivit sjuka dör redan samma dag eller dagen därpå. Pesten diskriminerar inte den drabbar alla fattiga som rika. Unga friska människorblir dess offer lika snabbt som gamla och sjuka.
Historiens värsta epidemi
Liknande händelser rapporteras också från annat håll. Sommaren 1349 kom sjukan med engelska handelsmän direkt till Oslofjorden och spred sig bland annat vidare söderut. Nu måste landet rusta för att möta pesten. Efter de senaste månadernas händelser väntar intensiva dagar för myndigheterna. De ska rusta för en pandemi som ser ut att bli den värsta i mannaminne. Man måste gå igenom sina beredskapsplaner och se till att allt fungerar. Massåderlåtning och förbön är några av de aktiviteter som planeras.
FAKTA I KORTHET
-
Texten ovan är en påhittad tidningsartikel om den världsomfattande sjukdomsepidemin som härjade i Europa under åren 1347-52 och kallades Den stora döden eller Digerdöden. Artikeln är skriven så som den kunde sett ut om dagens tidningar funnits då.
-
Citatet i början av artikeln är hämtat ur Dick Harrissons bok Svarta döden. Det är den mest kända skildringen av hur pesten kom till Norge och den är nedskriven av den isländske prästen Einar Halfridsson år 1351 och bygger på ögonvittnesskildringar av två präster från år 1349.Vi kan inte säkert veta att detta skepp var det första som förde pesten till norden. Det var flera städer som hade täta handelsförbindelser med Europa och troligen har pesten kommit från flera olika håll.
-
Pesten diskriminerade ingen utan drabbade alla lika, fattig som rik stad eller lansbygd spelade ingen roll överallt dog stora mängder människor. Exakt hur många är osäkert men troligen dog mellan hälften och 2/3 av befolkningen.
-
I norden finns inte så många skriftliga källor från denna tid men ett sätt att studera pestens verkningar är att se hur många gårdar som blev öde efter att pesten dragit förbi. Det Nordiska ödegårdsprojektet som genomfördes på 1970-talet var en inventering som visade att i Bohuslän försvann mer än var tredje gård i övriga Västra Götaland var siffrorna något lägre.
-
Pesten återkom gång på gång ända fram på 1700-talet. Först i början av 1900-talet började forskarna förstå så mycket om sjukdomen att den kunde stoppas.
-
Sjukdomen spreds genom ett bett av en loppa som druckit smittat blod från en råtta. När loppan väl bitit en människa och smittat den med sjukdomen var det inte många som klarade sig. De flesta som blivit sjuka dog inom fem dagar. En särskilt elak variant av sjukdomen satte sig i lungorna och spreds genom att bakterier spreds när den sjuke hostade. Av de som smittades på detta sätt dog alla.
-
Under medeltiden fanns många missuppfattningar om varför folk blev sjuka i pesten. Man försökte bota de sjuka genom att tappa dem på blod så kallad åderlåtning och genom att ventilera husen ordentligt. Man trodde att sjukdomen spreds av onda varelser som vandrade mellan husen.
|