Lödöse var en plats med stark internationell prägel. Av de åtminstone 2 000 personer som bodde i staden under högmedeltiden var många köpmän från Nordeuropa, framför allt Tyskland. Tillsammans med sina familjer slog de sig ner i staden för längre eller kortare perioder.

 

Från mitten av 1300-talet omnämns i skriftliga källor det äkta paret Henrik och Gertrud Priswalk. Gertruds syster Alheid levde i Tyskland tillsammans med sin make, Lübeck-borgaren Johannes Nigenborch. Kanske var paret Priswalk i behov av nytt kapital, för efter systerns och svågerns död begärde de att få ta del av deras kvarlåtenskaper.

Familjen Priswalk dyker därefter upp ytterligare flera gånger i källorna, och då i samband med diverse outredda penningaffärer. Kanhända var de oskyldigt inblandade, men i så fall svärtas deras trovärdighet av ett besvärande avslöjande rörande Henriks egen syster, Tala.

 

Det bar sig nämligen inte bättre än att Tala, efter Henriks död, rymde från Lödöse med hela arvet! Hon satte sprätt på den egendom som rätteligen skulle ha tillfallit Henriks och Gertruds tre söner: Peter, Herman och Tideman.

De säkerligen bestörta och upprörda bröderna kontaktade då rådet i den tyska staden Stralsund, dit Tala tagit sin tillflykt, för att be dem reda ut saken. Tydligen efterlämnade Talas egen man, Rodger Remaslaghara (remslagare) inte tillräckliga medel för hennes försörjning.

 

Hur den här bedrägliga historien slutade berättar inte urkunderna. Men en av sönerna, han som hette Tideman, verkar några årtionden senare ha upptäckt en ny möjlighet att öka på sina inkomster.

Hans kusin Alheid, som var dotter till det ovan nämnda tyska paret Nigenborch, hade gått i kloster och blivit nunna. När hon avled krävde Tideman genom rådet i Lübeck arvslotten efter henne.

 

Pernilla Morner, arkeolog