EN LYSANDE SJÖFACKLA
I Bohusläns museums samlingar finns en holländsk sjöatlas från 1600-talet. Den heter De nieuwe groote lichtende Zee-fakkel, Volym 2 (Den nya lysande sjöfacklan) och är ritad i början av 1680-talet av Claes Jansz Voogt. Exemplaret som finns i samlingar är tryckt på 1690-talet.
Seglingsbeskrivningar med kartor och förtoningar (siluettbilder från havet) blev från mitten av 1500-talet en omfattande industri i Holland. Försättsbladen och kartorna var ofta utsmyckade med bilder från den grekiska mytologin.
Sjöatlasen gjordes i totalt fem volymer mellan åren 1681 och 1684 och innehåller över 130 kartor. Holländaren Claes Jansz Voogt var lantmätare samt lärare i matematik och navigation. Han blev framför allt känd som författare till Zeefakkel tillsammans med kartförläggaren Johannes van Keulen. Johannes van Keulen kom från Amsterdam och var omtalad för den höga standarden på de sjökort han publicerade.
Zeefakkel var under 1600- och 1700-talet en högt värderad sjöatlas. Den uppskattades av både användare och kartritare. Fyra generationer van Keulen tryckte många nya upplagor och översättningar. På 1700-talet publicerades ytterligare en volym.
Givaren, William Andrew Macfie, föddes i västra Skottland år 1807 och kom från en släkt av sjöfarare i många led. Familjen hade också intressen i dåtidens sockerindustri. Det är okänt hur William Andrew Macfie kommit över sjöatlasen. Kanske har han ärvt den efter fadern, sjökapten James Macfie, eller av familjeföretaget Macfie, Lindsay & Co.
Ankomsten till Anfasteröd 1845
I juli 1845 seglade briggen Heyworth från Greenock på Skottlands västkust med destination Anfasteröd några mil söder om Uddevalla. Befälhavare på Heyworth var kapten Kerr. Trots att han aldrig seglat i dessa farvatten förut så var han bekant med vad som brukade stå angivet i gamla seglingsbeskrivningar: Keep well off the Bohuslan coast-line, keep westwards with a broad margin.
Gordon Macfie beskriver sina förfäders möte med det nya hemlandet på följande sätt i avsnittet Ankomst till Anfasteröd i boken Kär Kurs, som utkom år 1964. …
Till Anfasteröd är ”Heyworths” passagerare, William Andrew Macfie och hans familj, på väg.
Men nu – även med den gynnsamma sydvästvinden och med Klädesholmens kronolots ombord - är respekten för Bohuslän trånga arkipelager och fjordsystem så stor att kapten Kerr som det berättas: ”refused to sail further than to Tjufkil where he dropped anchor”.
Tjuvkil, en handfull grå hus under branta svarta klippor. Kanske det om västra Skottland mest påminnande i hela Bohuslän. Härifrån, efter häst och vagn och med bohaget i trossen, på krokiga vägar genom Inlands bördiga dalgångar, längs fjordstränder och genom Fräknes dystra granskogspass, betittade av högsommarens höskördande folk på fälten och av skogsbrynens käppstödda och med handen över pannan skyggande backstugesittare gick färden mot Anfasteröd. Säkerligen ”in the name of God”.
De nieuwe groote lichtende Zee-fakkel, Tweede deel, är illustrerad med ett stort antal tryckta planscher på hela folioark. Ett av uppslagen är handkolorerat. Ytterhöljet dvs. pärmar och rygg är klädd med pergament över tjock papp (i pärmarna).
Att boken använts på seglatser jorden runt kan man ana vid genomläsning av skadebilden i konserveringsrapporten:
”Ytterhölje: Kraftigt missfärgat och nedsmutsat. Boken har utsatts för väta, fukt och mycket ovarsam hantering vilket resulterat i kraftiga deformationer, krympningar, mindre revor, bortslitna partier och stora fläckar. Vätan har också medfört att pergamentet lokalt har klistrats ner på pärmpappen. Vid krympningen har pergamentet dragit pärmarna bakåt så att delar av bokblocket har lämnats oskyddat. Stor bit av ryggmaterialet har slitits bort vid foten. Frampärmens ovansida har skadats av ett antal genomgående diagonala skärsnitt. Frampärmen har släppt helt från bokblocket tillsammans med delar av vävförstärkningen. Kapitälbandet vid huvudet har släppt helt från bokblockets rygg. Bokblocket är genomgående missfärgat och mögligt. De femton första och sista läggen har stora dominerande skador och inhäftningen är mer eller mindre uppluckrad. Detta gäller såväl textblad som enskilda planscher. Sju planscher har släppt helt från häftbanden och falsarna. Förmodligen saknas ett antal planscher.”
Sjöatlasen konserverades på Studio Västsvensk konservering i Göteborg. Papperskonservator Martin Ericson ansvarade för åtgärden. Syftet med de omfattande konserveringsinsatserna var att få boken funktionsduglig igen så att vi ska kan bläddra i den och visa den i utställningar.