VEM VAR LINNÉ
Frågor och svar om Carl von Linné
Vad hette han egentligen?
Han föddes som Carl Linnaeus, och detta efternamn var det han bar långt fram i livet. Han adlades 1757 och då ändrades namnet till von Linné. Namnet Linnaeus tog hans far, som från början hette Ingemarsson, när han började läsa till präst. Linnaeus är en latiniserad namnform av lind.
När levde han?
Han föddes 23 maj 1707. Detta datum har varit utgångspunkten för Linnéjubiléet. Han blev nästan 71 år gammal, han avled i januari 1778. Några år innan det, 1774 och 1775, drabbades han av slaganfall (stroke) och var delvis invalidiserad de sista åren.
Var bodde han?
Linné kom att bo på flera ställen under sitt liv. Han föddes i Småland, i Råshult, som barn i en prästfamilj. Efter några få år flyttade familljen till Stenbrohult. Han gick sedan i skola i Växjö. Efter detta började han studera vid Lunds universitet 1727, från 1728 vid universitetet i Uppsala.
Efter några år började han tillbringa mycket tid på resande fot. 1732 gjorde han, 25 år gammal, sin första vetenskaplig resa. Den gick till Lappland. Åren efter, 1733 och 1734 gjorde han liknande resor till Dalarna. Året därpå, 1735, reste han till Nederländerna, där han också avlade sin medicine doktorsgrad. Han vistades utomlands, i Nederländerna, Paris och London, fram till 1738.
Han flyttade då till Stockholm, där han för sin försörjning arbetade som läkare fram till 1741, då han blev professor i Uppsala. Han bodde sedan i Uppsalatrakten resten av sitt liv, men han fortsatte att göra stora vetenskapliga resor. 1741 reste han till Öland och Gotland, 1746 till Västergötland och Bohuslän och 1749 till Skåne. 1757 köpte han den gård, Hammarby (”Linnés Hammarby”) i Danmarks socken utanför Uppsala, som många kanske idag mest förknippar med honom. Flera av de platser han bodde på går att besöka, se vår sida med
LINNÉLÄNKAR.
Hur såg hans familj ut?
Hans föräldrar hette Nils och Christina Linnaeus. Hans far var präst, först komminister i Råshult och senare kyrkoherde i närbelägna Stenbrohult. Han var äldst i syskonskaran, som bestod av systrarna Anna-Maria, Sophia Juliana, Emerentia och brodern Samuel. Prästyrken var genomgående i de övriga syskonens liv, två av systrarna gifte sig med präster, och Samuel blev själv präst och kom så småningom att efterträda fadern Nils som kyrkoherde i Stenbrohult. Samuel kan man ibland se omnämnd som ”bi-kungen”, han sysslade med biskötsel och skrev också en handbok om detta.
Syskonfamiljerna var barnrika, med sammanlagt över 40 syskonbarn.
Linné träffade i Dalarna Sara Elisabeth (Lisa) som han gifte sig med 1739. Fem barn växte upp, fyra döttrar (Elisabeth Christina, Lovisa, Sara Christina, Sophia) samt sonen Carl, som också han kom att ägna sig åt botanik. Sara Lisa födde också ytterligare två barn, Sara Magdalena som dog efter några få veckor och Johan som dog knappt tre år gammal.
Varför är han så känd?
Linnés vetenskapliga gärning står sig, och delar av den har aldrig blivit överspelad av senare upptäckter. Hans botaniska klassificeringssystem är i princip det som används än idag. Han var också mycket aktiv under sin tid med många projekt, undervisning och forskning. Han blev både känd och uppskattad, vilket bland annat ledde till att han adlades.
Vad var det han upptäckte?
Linné var inte främst en upptäckare, en vetenskapsman som upptäckte ”nya” saker. Han var istället en systematiker. Han iakttog och samlade in en stor mängd fakta om naturen och växtlivet, och drog slutsatser. Sina slutsatser testade han sedan i försök i bl a Uppsala botaniska trädgård. Linné var kreativ och ägnade sig åt många saker under sitt liv, men det som sysselsatte honom under en stor del av hans forskarliv var hans botaniska systematiseringsarbete, ett sätt att beskriva växtriket och dess inbördes släktskap. På 1730-talet utkom den första versionen av hans Systema Naturae, ett verk som han omarbetade flera gånger tills han 1766-1768 utgav den tolfte och ”definitiva” upplagan. Eftersom systemet är enhetligt och praktiskt, och baserat på vetenskapliga iakttagelser, används det än idag.
Ha
n beskrev också naturen och ekologin som helhet, både med dess ”nyttigheter” och inbördes samband, med entusiasm och inlevelse på ett sätt som är läsvärt än idag.
Självklart finns det delar i hans forskning som idag är överspelade, antingen för att det var för spekulativt, eller för att han helt enkelt dragit fel slutsatser eftersom han inte hade tillgång till all den kunskap som senare tillförts.
Varför reste han så mycket?
Att göra vetenskapliga studieresor blev vanligt under 1700-talet. Idag tar vi för givet att det på ett universitet finns samlad kunskap om det mesta, men så var det inte då. Det var genom dessa studieresor man samlade in det material man sedan forskade på, åtminstone vad gäller den naturvetenskapliga forskningen. Fantasieggande för oss är naturligtvis de långväga resor till fjärran länder som enstaka forskare fick göra, men lika viktigt var att studera det egna landet. Intresset var inte enbart vetenskapligt, man ville också veta om det fanns naturtillgångar som kunde vara nyttiga för ekonomin i landet.
Gjorde han allting själv?
Nej, naturligtvis gjorde inte Linné allting själv. Men i unga år och fram tills han fick en professur i Uppsala 1741 var han i huvudsak hänvisad till sin egen arbetsinsats. Som professor vid ett universitet kunde han också låta studenter bidra till det vetenskapliga arbetet. Flera av hans lärjungar gjorde långa och viktiga studieresor både i Sverige och ute i världen.
En av dem var Pehr Kalm, som gjorde en studieresa i Bohuslän. Kalm var nio år yngre än Linné, och studerade naturalhistoria i Åbo innan han flyttade till Uppland, där han studerade hos Linné i Uppsala. Han gjorde flera forskningsresor, bland annat till Bohuslän 1742. Han gjorde också studieresor i Finland, Ryssland, Storbritannien, USA och Kanada. 1747 blev han professor i Åbo.
Hur var han som person?
För att åstadkomma allt det som Linné hann göra, måste han ha varit mycket energisk, och även kreativ. Han var mycket utåtriktad, och var uppskattad som lärare.
Linné var också nyfiken, på ett sätt som vi själva nog skulle känna igen. Han och hans kollegor hade ett modernt sätt att tänka, ville ta reda på hur saker och ting hängde ihop.
Han var en entusiastisk person, som hade lätt för att berätta och förmedla sina kunskaper. Han var redan som student bra på att föreläsa, och när han så småningom blev professor blev han mycket populär bland studenterna. Han ordnade bland annat naturvandringar, när man under en dag samlade växter, djur och mineral. De blev så populära att det sägs att det som mest var mer än hundra studenter som följde med.
Linné var en person som vi skulle uppskatta att träffa än i dag. Men samtidigt var han en människa av sin tid, med en del värderingar som vi kanske inte delar idag. Han var emot att hans döttrar skulle få utbildning, satsade i stället på att sonen Carl skulle fortsätta arbetet med botaniska studier. Det gjorde han också, men efter vad vi vet så var det inte helt av egen fri vilja han valde den banan, fadern var starkt påtryckande.
Uppväxta i ett sådant hem så lärde sig nog döttrarna en hel del ändå, och äldsta dottern Lisa Stina skrev 1762 en uppsats för vetenskapsakademien, 19 år gammal.
Som kuriosa kan också nämnas att han var mycket kort, endast 154 cm lång!