BOHUSLÄNS LANDSKAPSSYMBOLER
I Bohuslän kallas strandskatan för tjäll, namnet härrör nog från tjeld, norrmännens namn på strandskata. På Färöarna heter hon tjaldur och där är hon också nationalfågel.
Strandskatan har ersatt lunnefågeln som vår landskapsfågel. Detta är ett gott val, eftersom man finner henne på var och varannan ö i Bohuslän. Strandskatan finns inte bara i Bohuslän och utmed Sveriges kuster. Det finns ytterligare ett par raser över stora delar av Ryssland och långt bort i Asien. Till Bohuslän brukar strandskatan anlända kring 10 mars (men det händer att en och annan blåser in till kusten med någon januaristorm). Till innerskärgårdarnas musselrika vatten anländer hon några dagar senare.
Parbildningen sker ganska snart efter ankomsten på våren. Strandskatorna verkar vara ganska trogna varandra och de flesta häckar med samme make som föregående år. Några veckor efter ankomsten och innan de skrider till häckning återsamlas ett stort antal strandskator efter dagens bestyr för gemensam övernattning.
Dessa platser är mycket traditionsbundna och ligger ofta på någon udde eller enslig ö. De är mycket livliga under april - maj, då både hanar och honor medverkar i ett ceremoniellt spel, då de kutryggiga med upplyfta skuldror låter kaskader av pärldrillar fara ur de orangeröda näbbarna. Snart börjar hanen att skapa ett antal bogropar som han ofta pyntar med skal från hjärt- och blåmusslor. Varför han gör flera gropar är kanske för att honan ska kunna välja eller kanske för att distrahera eventuella borövare.
Honan lägger oftast tre, ibland fyra ägg som är mycket skyddstecknade och det märks att honan litar på detta. Hon ruvar äggen i en knapp månad och ungarna "rymmer" efter bara ett dygn från boet. Dessa är också väl skyddstecknade och överraskande nog mycket goda simmare. Efter en dryg månad är ungen flygfärdig och liknar då sina föräldrar, men har lite bruntonat i de svarta fjädrarna, blekrosa ben och lite mörkare och kortare näbb.
I mitten av juli börjar många strandskator att dra mot sydväst och när vi är framme i slutet av augusti har de flesta lämnat Bohuslän. Vintern tillbringar de på brittiska öarna eller vid nordsjökusten från Danmark till Frankrike. För något år sedan visade sig en ringmärkt strandskata på Öland vara 36 år gammal. Detta är den äldsta fågel vi känner till i Sverige. I Tyskland har man funnit en strandskata som blev 43 år och 4 mån, vilket är bland de fyra äldsta fåglar man idag känner till i världen.
UPPKnubbsälen finns längs hela svenska väst- och sydkusten och på ostkusten förekommer den upp till Kalmarsund.
Knubbsälen blir 150-180 cm och kan väga upp till 150 kg. Den kan dyka ner till 100 m och vara under vattnet ca 15 minuter. Sälungen, som kallas kut, föds i juni-juli. Kuten är 80-100 cm när den föds och väger 10-15 kg. Knubbsälen äter ca 4 kg fisk per dag och blir ungefär 25-30 år.
Våren 1988 drabbades knubbsälarna av säldöd i form av ett virus som påminner om valpsjukviruset. På en sommar minskade antalet sälar i Kattegatt-Skagerrak från 6000 till 2000 sälar och totalt beräknades 10 000 sälar ha dött i Nordsjön, Skagerrak-Kattegatt, Öresund och Östersjön.
Sälstammen byggdes successivt upp igen och i april 2002 fanns 17 000 sälar i Skagerrak-Kattegatt. Då slog säldöden till igen med samma typ av virus som 1988. Ca 10 000 sälar dog, varav 4000 kom från Västkusten.
I juni 2007 återkom säldöden och åter påträffades döda knubbsälar på den danska ön Anholt mitt i Kattegatt. Detta var tredje gången som säldöden slog till sedan 1988 och vid samtliga tillfällen har de börjat på Anholt. Forskare antog att epidemin inte skulle drabba så många sälar denna gång, eftersom de som överlevt från 2002 fortfarande borde ha immunologiskt skydd.
Fram till slutet av september hade man i svenska och danska farvatten påträffat närmare 200 döda knubbsälar. Så den första prognos som forskarna gjorde om en relativt mild epidemi, med ca 300 döda sälar i svenska vatten, såg ut att stämma. Men i mitten av oktober, sedan forskarna sammanställt data från en flyginventering i Kattegatt och Skagerrak, så saknas minst 2 000 sälar. Vad som dessutom oroar forskarna är att det denna gång inte rör sig om samma virus som det som dödade sälarna 1988 och 2002. UPP
Vildkaprifolen växer främst i kustlanskapen från Bohuslän till Blekinge, men förekommer också i bl a Dalsland, Småland och Västergötland. Den är en lian och klänger i högerslingor uppför trädstammar. I trädgårdar förekommer oftast förädlade varianter.
Vildkaprifolens blommor öppnar sig i skymningen och då sprids en ljuv förförisk doft. Doften har till uppgift att locka till sig svärmarfjärilar, som är de enda som har tillräckligt långa sugrör för att kunna tillgodogöra sig nektarn längst ner i sporren på blomman. Samtidigt som de kalasar på nektarn pollinerar de blommorna.
Vildkaprifolen blommar främst under juni - augusti, men en andra blomning kan ske under senhösten. Den har röda och giftiga bär som kan orsaka diarré och kräkningar.
"Matledsträd" uppges som växtens bohuslänska namn i Carl von Linnés Svenska Flora från 1755 och detta blev under lång tid ansett som dess svenska namn. Namnet hänger samman med Linnélärjungen Pehr Kalm, som i rapporten från sin bohuslänska resa 1742, berättar att man på Musö kokat blommorna i öl och givit till dem som lidit av matleda. Vanligare namn lär ha varit vrivendel eller vrivrånge. Ordet "vrevrang" anges i Dialekt i Sotenäs betyda "vresig, oresonlig, tvär".
Vildkaprifolen har använts som medicinalväxt. Den ansågs ha antiseptiska och urin- samt svettdrivande egenskaper. Växten innehåller bland annat salicylsyra.
UPP Makrill ( Scomber scombrus) En strömlinjeformad och snabbsimmande fisk som är allmän vid Västkusten och som tillfälligt går långt in i Östersjön. Makrillen lever i stora stim och kan bli ca 60 cm lång och väga ca 3 kilo, även om det är sällsynt. Ryggens färg går i grönt eller blått med oregelbundna svarta tvärband nedåt sidorna. Födan består av både plankton och småfisk. Den kan bli ca 20 år.
Makrillen gör regelbundna lek- och födovandringar. På vintern går den på större djup i Nordsjön och Atlanten men på våren vandrar den in på grundare vatten i Skagerrak och Kattegatt för att leka. Den stannar kvar fram till hösten och återvänder därefter till de stora djupen igen.
Makrillen är en viktig fiskart och svenska yrkesfiskare har de senare åren landat mellan 3-5 000 ton makrill till ett värde av ca 30-40 miljoner kr. Under 2006 fångades i Skagerrak och Kattegatt ca 200 ton makrill. I dessa siffror ingår inte fritidsfiskarnas fångster. Sverige uppskattas ha 1 miljon fritidsfiskare som fiskar för nöje och rekreation och där fångsterna inte går till försäljning. Under 2004 uppskattades fritidsfiskarnas fångst av makrill vara 1 300 ton!
UPP1999 beslutades att öronmussling skulle vara Bohusläns nya landskapssvamp istället för den tidigare ängsvaxskivlingen. Öronmusslingens fruktkropp är formad likt ett öra som är tunnköttigt och helt vitt. Undersidan har täta radiära skivor vilka utgår från den lilla sega foten. Öronmusslingen har en svag svampdoft och en mild smak. Fruktkropparna är många, växer tätt ihop och lyser vackert vita på gamla murkna barrträdsstubbar, gärna gran. Svampen är en vedsaprofyt d v s den lever på multen ved. Det är den enda arten i sitt släkte och den anses växa mindre allmänt.
Öronmussling finns mest på västkusten och bohusläningarna har under senare år upptäckt och tagit till sig denna lätt igenkännliga och goda matsvamp. Smeknamn som "grisöra" eller "baconsvamp" används ofta. Öronmussling är lätt att lära sig att känna igen. Den har ingen giftig förväxlingssvamp och är därför en bra nybörjarsvamp.
UPP
Myskbocken tillhör en skalbaggsfamilj som kallas långhorningar. Den är oftast vackert metallskimrande i grönt och bronsfärg och är då ganska enkel att känna igen. Det finns dock de som är mer blålila i färgtonen.
Myskbocken börjar visa sig kring midsommartid och kan sedan ses under hela sommaren. Den hittas främst i soliga miljöer, ibland som besökare på olika flockblommiga växter, men helst i närheten av de platser där larverna kläckts fram. Larverna äter av veden i ruttnande sälgar och pilar, där de ofta lockar både spillkråka och större hackspett att hacka fram dem.
Linné döpte baggen pga den behagliga, myskartade doft, som avges i form av en flyktig mjölklik vätska från en springa på skalbaggens bakbröst. Vätskan innehåller salol, ett ämne som bildats ur det glykosid-salicin, som myskbocken får i sig då den dricker saften från buskar och träd av släktet Salix (sälg, vide och pil).
UPP
Vaxmossa är en liten levermossa med tvåflikade vikta blad som växer framförallt på torra lodytor som vetter mot norr. Vaxmossan betecknas som sällsynt och utbredningsområdet är främst knutet till västkusten och södra mellansverige.
En inventering av kärlväxter i Sotenäs kommun utförd av Sven Bergqvist och Evastina Blomgren, visar att mossan är mycket allmän inom detta område, utom allra närmast havet. Det svenska namnet vaxmossa har den fått av att den har en blågrön vaxliknande yta.
UPP
Bohusgraniten är med sin ålder på ca 900 miljoner år Sveriges yngsta urberg. Den har en utbredning från Gullmaren i söder till en bra bit in i Norge i norr. I väster börjar den i kustbandet i en linje från Kosterfjorden och ned mot området öster om Väderöarna i ett ca 10-20 km brett bälte.
Mineralogiskt är graniten ganska ensartad, med kvarts, kalifältspat, plagioklas och biotit som de viktigaste mineralerna.
Det var under senare delen av 1800-talet som granitindustrin utvecklades till en storindustri. Höjdpunkten nåddes under 1920-talet i och med att gatsten blev så efterfrågad som gatubeläggning i Europas expanderande städer. Dessutom användes bohusgranit som material till kajer, broar och byggnader.
UPP